E - GIRLS

Månadens Bokcirkelbok:  Bitterfittan av Maria Sveland



Jag köpte den idag och började läsa på bussen hem.

Jag sögs in i den. Men det är med en skräckblandad förtjusning som jag läser vidare...

Taget ur första kapitlet:
 
"Jag är så förbannat trött, så ful, så jävla arg. Nej inte arg, irriterad. Jag är så jävla irriterad. På allt men mest på mig själv och det gör mig iskall. Jag har varit arg så länge nu. En cementerad grå massa som gör mig stel. Som får mig att vilja dricka för mycket vin och glömma allt som är fult."
... "Jag är trettio, fast oändligt mycket tröttare och tråkigare. Dränerad på energi av familjehelvetet, full av emotionella skitfläckar. Allt är avstängt. Och jag vet inte hur jag skall överleva utan att förbli bitter när det finns så många anledningar att vara bitter" 
... "Jag är redan halvägs in i min bitterfittaförvandling. Den som verkar vara omöjlig att undvika när vi nu lever i ett samhälle som diskriminerar, våldtar, misshandlar och kränker flickor och kvinnor. Men jag försöker tänka på det varje gång jag ser en sur tantkvinna: att långt där inuti finns en glad liten flicka som en gång drömde storartade drömmar utan begränsningar." 


Vågar jag läsa vidare? Jag kanske kommer att inse att jag också är där; halvägs in i min bitterfitta förvandling...

Men jag kan inte släppa den, jag måste plöja mig igenom sida efter sida fyllda av bitterhet. Och hela tiden hör jag Italienska Rosas röst i mitt huvud och vad hon sa till mig på lektionen i Valencia:

- Da igual lo que quieres Emi, el mundo es negro y  la gente es mala!