Fikan är överskattad

Jag älskar att fika!

Det är vad jag säger i allfall. Men kanske är det bara visionen av fikan som jag älskar?

Jag ser mig själv med mina nära och kära sluta upp på det super mysiga fiket i city. Vårat stamställe a la Friends.  Vi beställer stora skummande Latte och mumsar på goda mackor och stora muffins. Vi pratar om allt och inget, löser världsproblem, skrattar och spelar spel. Vi sitter där på det mysiga mjuka cafét i timmar och sedan går vi hem och känner oss hela igen.

Nu blir det ju aldrig riktigt så...

Jag har inget stamställe och oftast är alla tällen så fullpackade med folk när man är ute och shoppar eler kvällsfikar att det mest känns stressigt och trångt. Grannen på bordet bredvid sitter så nära att han ibland tar en tugga på fel muffins så inte vill man vända ut och in på sig själv där så att vem som helst kan ta del av ens innersta tankar och känslor. Att ens komma på tanken att spela spel är skrattretande när man ser alla kaffekoppar och talrikar som kämpar om ytan på det minililla bordet. Maten är oftast svindyr och efter bara en halv chokladmuffins med cream cheese i mitten mår man illa.

Så varför fortsätter jag att säga att jag älskar att fika, jag dricker ju inte ens Latte... ?

Kommentarer
Postat av: emma

hej!
hoppas du får en bra söndagskväll

2008-mar-09 @ 18:50
URL: http://enlitentax.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
http://app.blogg.se/trackback/ping/15714826
RSS 2.0